Den gamla goda tiden!
Ibland händer det att människor tittar oförstående på mig eller komenterar "...varför det?" när jag berättar att jag gillar gamla filmer mest. Nu snackar vi inte 90-tals filmer utan härliga rullar ifrån 30,40 och 50-talet! Det kanske låter som en kliché, men det var en helt annan kvalite på filmer förr.
Problemen med filmerna idag är att vem som helst kan producera, skriva eller medverka i en film bara du ligger med de rätta människorna, betalat tillräckligt mycket eller såklart är modell/skelett.. Nu pratar jag inte om alla filmer, utan om de flesta amerikanska filmer, eftersom ca 90% av det vi ser på är amerikanskt!
När filmerna började komma på 30-talet så var det jättestort, och du var TVUNGEN att vara talangfull för att kunna vara skådespelare/skådespelerska! Alla som spelade i filmer på den tiden måste gå i teaterskola först, lära sig grunderna, sjunga och dansa! Och självklart så hade man skådespelartalangen. Det fanns inga specialeffekter, ingen tidspress, ingen RETUSCHERING eller lama manus.
Det var uttänkt, smart, roligt och romantiskt utan att innehålla Adam Sandler eller Hillary Duff, skitskådisar med skitmanus som bara är ute efter att dra in så mycket pengar som möjligt med samma jävla story varje gång.
Filmer på den tiden var till för att underhålla! Det är smarta konversationer för en gångs skull, härliga dansscener och sångnummer lite då och då för att skapa intresse- inga "den tjej som visar mest blir populäraste skådespelerskan (HARKEL-MEGANFOX-HARKEL)" Ju större skandaler, desto smalare du är, ju mer du visar- desto mer roller får du i filmer? Helt ologiskt!
Jag tittar på gamla filmer för att komedierna får mig att skratta utan att vara bajs-humor, de romantiska filmerna utförs av fantastiskt verklighetstrogna skådespelare utan att ha "kärlek-problem-olycklig-allt löser sig" manus och skräckfilmerna för att de nästan helt utan blod och vanställda aliens får mig att nagla fast mig i soffan!
Jag älskar att talang och unika personligheter/utseenden uppmuntrades och värdesattes istället för samma skit med människor som ser likadana ut, som vi ser idag.
Problemen med filmerna idag är att vem som helst kan producera, skriva eller medverka i en film bara du ligger med de rätta människorna, betalat tillräckligt mycket eller såklart är modell/skelett.. Nu pratar jag inte om alla filmer, utan om de flesta amerikanska filmer, eftersom ca 90% av det vi ser på är amerikanskt!
När filmerna började komma på 30-talet så var det jättestort, och du var TVUNGEN att vara talangfull för att kunna vara skådespelare/skådespelerska! Alla som spelade i filmer på den tiden måste gå i teaterskola först, lära sig grunderna, sjunga och dansa! Och självklart så hade man skådespelartalangen. Det fanns inga specialeffekter, ingen tidspress, ingen RETUSCHERING eller lama manus.
Det var uttänkt, smart, roligt och romantiskt utan att innehålla Adam Sandler eller Hillary Duff, skitskådisar med skitmanus som bara är ute efter att dra in så mycket pengar som möjligt med samma jävla story varje gång.
Filmer på den tiden var till för att underhålla! Det är smarta konversationer för en gångs skull, härliga dansscener och sångnummer lite då och då för att skapa intresse- inga "den tjej som visar mest blir populäraste skådespelerskan (HARKEL-MEGANFOX-HARKEL)" Ju större skandaler, desto smalare du är, ju mer du visar- desto mer roller får du i filmer? Helt ologiskt!
Jag tittar på gamla filmer för att komedierna får mig att skratta utan att vara bajs-humor, de romantiska filmerna utförs av fantastiskt verklighetstrogna skådespelare utan att ha "kärlek-problem-olycklig-allt löser sig" manus och skräckfilmerna för att de nästan helt utan blod och vanställda aliens får mig att nagla fast mig i soffan!
Jag älskar att talang och unika personligheter/utseenden uppmuntrades och värdesattes istället för samma skit med människor som ser likadana ut, som vi ser idag.
Riktig talang! Ingen Miley Cyrus här inte ^^
Unik skönhet med utstrålning- längesen man såg något sånt!